- Mellan 150 till 300 barn i Malmö är hemlösa. Ingen kan svara exakt hur många de är, säger en 50-årig glad man med grov skånska i ”bagaget”.
Mannen jag talar med är en av de som jag arbetade med tillsammans under julen 2004. Vi och massvis med andra frivilliga skulle hjälpa till att anordna en jul för Malmös alla hemlösa. Både barn och vuxna kom och trots att det var mestadels glada och tacksamma ansikten som egentligen endast ville ha ett smakprov av julskinkan och ett lyssnande öra vid sin sida, kände jag en djup bedrövenhet av hur många som egentligen kom till Wallmans salonger under den julen. Mest bedrövande var nog alla barn man såg. Alla dessa barn som inte någon riktigt brydde sig om. Varför? Över 1 miljon kronor smällde Malmö Stad på fyrverkerier under nyårsafton. Pengar som likväl kunde gått till ett tak under huvudet för dessa barn. Det är lätt att leva i en värld som bara speglar ett enda ansikte. Ett ansikte utan bekymmer och socioekonomiska problem, utan att ens vända blicken till hur andra mår. För visst är det lätt att leva i ett Malmö där knappt någon av oss i vår tid ens reflekterat över att det möjligen kan finnas barn som är hemlösa. Ingen reflekterar kring det, ingen skulle någonsin tro att det fanns.
Illustration: (c) David Lancelot Sjövall
Men vad gör alla åt det? Vad gör du, jag, de andra åt det då vi vet? Svaret är förmodligen ingenting. För det angår ju inte oss. Det är inte vårt problem! De har själva valt det! De knarkar, dricker T-röd och stjäl radioapparater ur bilar, säger vi. Men är det så? Är det verkligen så att upp till 300 hemlösa barn i Malmö stjäl, knarkar och har själva valt att hamna på gatan? Från min uppfattning blir nog svaret ett klart och bestämt nej! Hur kan då du och jag hjälpa dem innan vintern tar tag i problemet…
