Trademark, copyright, patentskydd och andra ”märkesklassificeringar” pryder nästa varje hemsida på jorden nuförtiden. Allt fler av oss räds för att någon skall ”sno” våra texter, musikfiler, fotografier och annat för eget eller kommersiellt ändamål, varesig det är ”Kalle” i Borås eller ”Miagi” i Tokyo. Naomi Klein (journalist och medieforskare) menar på att vi människor i västvärlden är så besatta av att få vårt namn synligt i alla medier att vi kan göra vad som helst för att nå dit och att dessutom bibehålla den statusen.
Idag meddelade TV4-nyheterna att en student vid Uppsala universitet blev avstängd från vidare studier på grund av att han, enligt universitet, plagierat en uppsats från Internet. Personligen tycker jag inte att det är något fel att avstänga en student för detta, men det beror naturligtvis även på hur grovt plagieringen är… Studenten hade nämligen råkat kopiera fem ord från en sammanfattning på nätet och inkludera detta i sin egen uppsats. Visst, enligt praxis bör naturligtvis detta räknas som ett citat och därför bör en referens till citatet anges, vilket studenten glömt av. Därmed hade universitetets datoriserade filtersystem (som kontrollerar studenters uppsatser för plagiat) lyckats finna dessa fem 5 ord efter varandra – utan citat. Till följd av detta blev studenten prickad och avstängd från vidare studier.
Jag försvarar inte studenten, men däremot ifrågasätter jag rättssystemet. Jag menar: dels måste vi kunna förlita oss på att studenter/elever lär sig och skapar saker enligt egen vilja och egen lärdom och därutöver kan man ju ifrågasätta rättssystemet: är det så att jag kan ha skrivit eller formulerat en mening som i exemplet med fem ord som av ren tillfällighet råkar vara desamma valda ord som i en redan skriven uppsats – är jag då en som bryter mot ”filtersystemet” och copyrightskyddet? Hur långt ska vi gå egentligen? Ska universiteten ®-skydda varje mening i kommande avhandlingar och examensarbeten så att ingen annan ska riskera använda dem för kommande arbeten?
Och vad är det för någon slags ”fusk-hysteri” som uppstått med hjälp av datortekniken nuförtiden? Det tycks vara så att vi bara tror att det är dagens Internetanvändande ungdomar som fuskar, men nog måste väl ändå far- eller morföräldrarna fuskat någon gång i skolan? Och då fanns inte Internet eller någon filtersystem som sökte efter uppsatsplagiat. Så vart försvann den ”mänskliga faktorn”?
