Pedagogiskt förhållningssätt vs pedagogisk teori
Publicerad i augusti 07, 2008 av David Lancelot Sjövall
Arkiverad i: - specialpedagogik, SKOLA/UTBILDNING | Inga kommentarer
Lite vardagsfilosofi av mig….
Efter snart nio år av pedagogiska teorier på universiteten och praktisk undervisning i skolor, har jag försökt figurera i vad för pedagogiska grundstrukturer som jag lutar mig mot i skolan. Är man en plikt- eller situationsteoretiker som pedagog? Dvs är jag en pedagog som strikt lutar mig mot en enda pedagogisk teori eller är jag en pedagog som gärna överväger olika pedagogiska teorier efter olika situationer?
När jag nu sedan långt och länge försökt baka in Foucaults tankar och hypoteser ((han är trots allt inte erkänd teoretiker världen över)), lyckas jag ständigt vila mot ett slags pedagogiskt förhållningssätt snarare än mot en stark pedagogisk teori.
Som lärare och mentor handlar väl ändå skolan i mångt och mycket att just lära känna eleverna. Med det menar jag att man dels lär känna dem genom deras fritidsintressen, drivkrafter, vardag och främst hur de tänker och handlar kring lärandeproblem i skolan och hemmet. Vet jag inte vem eleven är och hur h*n tänker, är det en omöjlighet att driva eleven framåt mot nya mål. Jag måste därför som pedagog sätta mig in i och förhålla mig till elevens möjligheter, hinder och vardagssituationer i själva undervisningen för att ”lyfta” henne.
Av: David Lancelot Sjövall
Foto: stock.xchng
Fler bilder...
