Under de senaste terminerna på lärarprogrammet i Malmö har jag mer och mer undrat och reflekterat över ordet normal. Min slutsats av ordet normal är att det är ett ord som är lika svåröversatt som det svenska ordet lagom. Orsakerna till att jag likriktat ordet normal med ordet lagom är många. Låt oss börja med att se vad Nationalencyklopedin säger om ordet normal:
norma´l
som inte avviker från den grundläggande typen för företeelsen i fråga, särsk. genom att överensstämma med genomsnittet e.d. {enaturlig 2, standard 1}: normalbegåvad; normalfall; normalhushåll; normalläge; normalportion; normaltemperatur; ~ kroppsbyggnad; ~ utvecklingstakt; under ~a förhållanden; ~ nederbörd; inkomsttagare i ~a inkomstlägenBET.NYANSER: a) särsk. i fråga om överensstämmelse med ngt som anses önskvärt e.d. som inte avviker från normerna: leva ett ~t liv; iaktta ~ anständighet; varje ~ människa tycker om barn b) spec. fullt klok [i nekande uttr.; ngt vard.]: han kan inte vara riktigt ~
HIST.: sedan 1818; av lat. normalis ‘efter måttstocken; enligt regeln’; till norm
Tidigare idag talade jag med Jerry Rosenqvist vid Malmö högskola. (Rosenqvist är fil dr och professor i pedagogik med inriktning mot specialpedagogik. Han ansvarar för introduktionskursen samt för kursen i vetenskapsteori och -metod inom den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen. Vidare är han ansvarig för magisterkursen i specialpedagogik. Han är handledare för 7 doktorander inom forskarutbildningen i pedagogik, och han är vice ordförande i forskarutbildningsnämnden (FUN) i pedagogik och ledamot av forskningsnämnden. Hans internationella engagemang innefattar bl a expertuppdrag i OECD angående integration av funktionshindrade ungdomar i skolan. Han ingår i internationella nätverk såsom IASE, EASE och IASSID beträffande integrationsproblematik. Vidare har han arbetat som konsult för SIDA och Världsbanken med biståndsuppdrag i Afghanistan/Pakistan, Tanzania och Jamaica.)
I alla fall… det intressanta med Jerry var ett litet diskret orangefärgat kompendie han delade med sig av för läsning. Kompendiet (Rosenqvist, Jerry och Tideman, Magnus, Skolan, undervisningen och elever med funktionshinder – Ett diskussionsunderlag på väg mot en teori om specialpedagogik, Institurionen för pedagogik, Lärarhögskolan, Malmö högskola, Juni 2000) tar bland annat och väcker fart i en debatt kring skolans utveckling från 1800-talet och ända fram till dagens och framtidens seende på undervisningens behov. Här tas även upp och reflekteras kring skolans ansvar, men även vad just ordet normal kan tänkas betyda och vad detta har för inverkan på den medicinska diagnos, vilken så mycket som t.ex. 1/3 av alla pojkar i de tidigare skolåren väntas ha enligt många läkare, lärare, föräldrar, m.m. Både Rosenqvist och Tideman ifrågasätter vad ordet normal egentligen betyder. Är det så att man överhuvudtaget kan dela in barn och/eller elever i två “grupper”:
1) normalt barn
2) onormalt barn
Vidare följer en mängd olika diskussioner under de senaste åren som gått om det överhuvudtaget är korrekt att prata om barn i medicinska termer så som exempelvis ADHD, MBD och DAMP. Istället menar många kritiker att vi lärare, skolan och samhället i övrigt bör ändra oss och rätta oss efter barnets behov.
