Alfacat.se- David Lancelot Sjövall - pedagogik och skola

Mina tankereflektioner från Malmö högskola den 4 maj 2006, kring Margareta Ekborgs kompendietext: Vad har veganerna med de gamla grekerna att göra.

“En evighet. En kort sekund. När vi blir ett, med tid och rum. Ett ögonblicks oändlighet. Långt bortom allt i evighet.” Ja med de orden, så både sjöng och vann Carola årets melodifestival 2006. Efter att ha besökt en god vän till mig utanför Kullen tidigare idag, rattade jag in min trogna radiokanal P3 för att inte känna mig helt allena på hemvägen till Malmö igen. Bland en av de första låtarna i radion spelades (inte helt oväntat) Evighet med Carola…

Evighet, oändlighet, tid och rum. Ord som för många, ja, kanske till och med de allra flesta av oss aldrig riktigt kommer kunna förstå innebörden av fullt ut. Detta är ord som ofta ses förekomma lite här och var, men kanske allt mer frekvent bland religiösa eller naturvetenskapliga sammanhang. “Ty riket är ditt, och makten och härligheten i evighet.”, är den avslutande meningen i trosbekännelsen. Här talas det alltså om ett slags gudomligt rike (jorden/paradiset) som står sig i en evighet. Man tror därmed inte att jorden kommer gå under så länge Gud är med oss. Ändå är det Gud som ger människorna det yttersta ansvaret för djur- och växtliv på jorden redan i första Moseboken. Kan detta vara en av våra absolut första kritiska resonemang till människans påverkan och ansvar kring djur- och växtlivet? Kan detta betyda att man redan då, för några tusen år sedan, förstod att vi människor bär det yttersta ansvaret för miljön och omgivningen? En slags naturvetenskapsteologi? Kanske…

Naturvetarna talar också om en evighet genom “the Big Bang”. Då de använder ordet evighet, riktas det dock till något större helhetsperspektiv än vår jord. Här är de flesta överens om att jorden kommer gå under av vår sol, gigantiska gasmoln, jättemeteorer eller annat. Ordet evighet riktas här istället till Universum i dess helhet.

Varför har jag nu gjort ett sådant stort jättekliv utanför den egentliga texten som jag redan borde vara i full gång med att kommentera? Jo, för mig är ordet evighet ett så viktigt ord att diskutera då man berör området ekologi och global utveckling. Någonstans djupt invävt i våra huvuden känns det som att vi människor tror att jorden är: evig – oändlig. Ett ständigt aktivt och stabilt kretslopp som aldrig tycks förändras mot vare sig det bättre eller det sämre och som antingen styrs av religion eller vetenskapens naturlagar. Ett slags opåverkningsbart Gaia. Hade vi människor levt i 100.000 år istället för 80 år, hade vi nog i slutändan av våra liv haft en tillsynes helt annorlunda uppfattning av miljöutvecklingen än den vad vi idag har med våra korta liv som kan liknas med ett sandkorn i ett timglas. Även James Lovelocks förstod så småningom (efter att ha mottagit kritik om sin första del av Gaia) att hans teori inte skulle förbli långlivad om han nu inte höll en mer vetenskaplig trovärdighet i teorin. Som exempel på detta kan nämnas att:

“Gaiateorin bygger på iakttagelser om att tillståndet på jorden – atmosfärens sammansättning, temperatur och oceanernas salthalt i stort är densamma som i begynnelsen”

Stoppa pressarna en stund!… hur förklaras i så fall istiderna som brukar hemsöka oss vart 150-miljonte år? Hur förklaras t.ex. den plötsliga temperaturökning som bara några miljoner år efter dinodöden fick temperaturen på jorden att ändra sig med ca 8°? Nä just det(!)… här är det nog dags för en reviderad upplaga av Gaiateorin.

Fast lite spännande är ju Lovelock trots allt (not: märks det att jag låter skeptisk). Att han nästan förlöjligar miljörörelserna genom att säga att radioaktiv strålning alltid funnits, att DDT inte alls visat sig vara så giftigt, att ozonproblematiken är överdriven och att den största miljöfaran finns i syd med avskogning och ökenbildning. Har du gått en runda längst gågatan i Malmö under de senaste månaderna så har du säkert upptäckt att både Greenpeace och många andra miljöorganisationer står och bombarderar folk på stan för att få dem att donera 50 kr månadsvis till dem så att de kan göra världen något ‘bättre’. Istället har nu folk börjat irritera sig över miljöaktivisterna som dagligen hemsöker oss malmöbor med deras ‘miljöerbjudanden’ och som står med ca 120 meters intervall längst hela gågatan. Kanske är det dags att göra en ‘Lovenlock’ då man diskuterar miljö med Greenpeace på stan och samtidigt proklamera för sin positivism till den moderna teknikens utveckling och förnyelse. Det brukar även fungera med att konfrontera dem genom att säga att om alla gör sitt allra bästa för miljön, kommer Greenpeace aldrig behöva stå på gågatan. I så fall borde den där femtiolappen (som nu går till Greenpeace), istället gå till utbildning och undervisning kring miljöfrågor för att få folk medvetna om vilka miljöproblem som finns/kan uppstå samt vad/hur/på vilket sätt den enskilda individen kan förbättra miljön.

Vad jag ständigt fascineras av är hur ofta naturvetenskapen välkomnats av kyrkan. Under de mellan- och högstadielektioner jag haft i historia och naturvetenskapliga ämnen har lärarna alltid velat ‘hänga ut’ någon eller några vetenskapsmän på schavotten, kanske mer främst för att få oss elever mer intresserade och uppmärksammade av lärarnas lektioner, än att få ta del av en mer korrekt historieutveckling. Lovenlocks Gaiateori ansågs bygga på en religiös grund vilket kyrkan tilltalades av. Newtons lagar såg kyrkan som ett bevis för hur perfekt gudaskapelsen var. Ja, ända så långt tillbaka som till Aristoteles och Platons texter valde sedan kyrkan att tolka texterna utifrån religiösa grunder och tilltalades så även av dessa.

Samtidigt som denna perfektion av mekaniseringens teologiska era trädde i kraft flera sekel tidigare än Gaiateorin, visades även en allt större och global nyfikenhet för det okända. Ett gott exempel på detta ur kompendiet är Francis Bacon:

“Naturen är kvinnan som vetenskapsmannen ska betvinga. Han skall metodiskt och systematiskt avslöja moder Natur, blottlägga hennes hemligheter intränga i hennes sköte och således tvinga henne till total underkastelse.”

Mitt under mekaniseringens explosionsartade tid kom många natur och miljöbegrepp fram. Man började även att skilja på samhälle och natur i allt större utsträckning och därmed beskylls ibland mekaniseringens tid att vara grundstenen till varför ekologin och miljön mår så dåligt som den idag tycks göra (åtminstone enligt en övergripande majoritet).

Men om nu mekaniseringens tid och industrialismen m.m. är de största miljöbovarna får man kanske lov att beskylla människan för all miljöproblematik? Ja, människan har nästan alltid mer eller mindre sätt sig som ett slags arier över djur- och växtriket som vill söka sig en full världsdominans och kontroll över allt och alla. Visst har det alltid funnits undantag av detta, så även i denna text, men i det stora hela har vi sätt oss som kungar över allt annat på jorden. Ett praktexempel på detta är Aganda 21 (som mina lärare nämnde upprepande gånger under gymnasiet och grundskolan). I denna värderas människan högst. Det är nästan något av en egoism som tycks visa sig i Agenda 21 genom att det i detta fördrag uttrycks att det är för oss själva som vi bör kämpa för att behålla naturen och miljön på bästa möjliga sätt. Men vem säger att vi enbart har rätt att utgå från oss själva? Och vem säger att enbart vi har rätt att utgå från oss själva? Om vi utgår från livets mest grundläggande och primitiva mening så är denna; reproduktion, föda och överlevnad för sin egna art. Ett egoistiskt synsätt som många utgår från, varför det är den mest enklaste förklaringen till frågorna ovan. Alltså är vi nu inne på en slags farlig Darwinism – där den bäst anpassade överlever.

Djur och växter har väl också rätt att överleva, eller? Detta är något som tycks vara så oerhört individuellt och omöjligt att besvara. Förvisso har vi djurskyddslagar i Sverige som talar om för oss hur djur bör behandlas, vilket visar på att vi medborgare tycks ha enats om en demokratisk balans kring hur och vad vi tycker om djur och hur dessa skall behandlas, men de likställer inte djur med människor. Det finns ingen straffpåföljd som givit någon livstids fängelse i Sverige för att ha dödat ett djur. Jägare och slaktare finns det gott om. Och även om vi skulle döda ett djur genom de mest icke-humana tillvägagångssätt, skulle vi endast få böter och ev ett kortare fängelsestraff.

Trots detta är majoriteten av oss emot djurförsök, många är vegetarianer, enstaka är (SÄPO-registrerade) veganer, unikt få slutar som fruktarianer på ett sjukhus för undernäring efter att enbart ha plockat fallfrukt. Till detta finns därutöver en mängd subgrupperingar och vissa som anser sig inte äta något kött alls, trots att undantag så som kyckling går bra eftersom de anses fula eller sakna någon själ. Margareta Ekborg reder här ut en del värderingar mellan djur-människa som bygger på emotionella, själsliga, fysiska eller religiösa plan. Trots denna tydliga förklaring lyckas jag inte finna någon röd tråd. Med detta menar jag att det tycks finnas många som tycker likadant så som man gjort för tusen år tillbaka eller mer. Det finns ingen klar homogen tidsmässig utvecklingstrend för hur vi ser på förhållandet djur-människa.

Nåväl, vi lämnar den delen av texten och dyker rakt in i en annan sida av den… Tänk.. här blir jag nästan något förvånad. Inte föreställde jag mig något så självklart att geografer var de som i början utvecklade ekologin. (O andra sidan har jag nog aldrig ställt mig den frågan tidigare.) Tänk att geografernas loggböcker m.m. om temperaturförändringar o dylikt blev grunden för ekologifrågor! Det hade de nog inte ens själva kunnat räkna ut i förväg, eller? Och att läsa om alla de olika ekologiska framstegen på sid 42-43 är ju helt otroligt spännande. Det går likt ett pussel, bit för bit, läggs alla pusselbitar på plats. Jag kan helt enkelt inte rå för att le en smula då jag läser dessa delar av kompendiet. Det är så man själv börjar fundera ut vad och vart nästa pusselbit ska passa in i ekologihistorien. Exempelvis har jag mitt på sidan 42 skrivit “var det inte nu ngn gng som naturreservat började titta fram? Yellowstone Nationalpark!!!”. Och mycket riktigt så går även den pusselbiten snart på plats.

Vad som jag heller inte kunnat sluta le åt är delen om miljörörelserna som började växa fram i slutet av 1800-talet. Där står bland annat att ju “fler människor som flyttade till städerna desto mer romantiserades naturen”. Här ger Margareta Ekborg 1800-talets landskapsmålningar som yttersta exempel. Själv kan jag inte rå för att tänka tillbaka på en tidningsartikel för endast något år sedan som förklarade att många storstadsbor, (främst stockholmare som huvudexempel i artikeln), valde att flytta ut på landet och fly storstadsvimlet. Det har återigen blivit lyx att bosätta sig på landsbygden. Antingen är man jordbrukare, ekonomiskt oberoende eller Internetföretagare för att klara sig ute på landsbygden nuförtiden. Trots detta är det vit och blek hud som gäller i sommar, istället för solbränna. Hur går denna kompott samman?